vigt. Man bereder Gäddan på flera sätt. Det minst hos oss brukeliga, men kan hända bästa sättet, är at röka denna fisk. Utgifvaren har därmed gjordt försök, som ganska väl lyckats, endast man i akttagit, at värmen i början icke blifvit sparad, emedan fisken därigenom blifver ganska mör. Detta har mycket företräde för torkning.
6. Belone, Horngädda, Näbbgädda, har et fast, fett kött, som går nära Makrillen til smaken. De gröna benen äro anstötlige för somliga: Ascanius. Hammer skrifver, at köttet ej smakar illa; Schonefeld och Pennant beskrifva köttet såsom hårdt, torrt och föga smakeligt. Men på Minorca hålles det för en förträfflig rätt: Armstrong.
8. Brasiliensis är välsmakande och föga benig: Fermin.
Argentina Spyräna är af god smak och ätes gerna i Toscana: Cetti.
Atherina Menidia, af 3 tums längd, är i högsta måtto läcker och i stort värde: Browne Jam. 442.
Mugil. Cephalus, är om sommaren fetast, men därföre icke smakeligast, särdeles i Dammar, men under vintermånaderna har den god smak och är lättsmäldt: Cetti. Italienarne göra sin Botargo af dennes råm. Man väljer råmen af de störste fiskar och insaltar den utan at borttaga den hinna, hvari råmen inneslutes. Råmen lägges i präss imellan två bräder. Då denne Botargo är god, har den en ljusröd färg och öfverträffar så väl Caviar, som råmen af Thonfisken. Man sänder den vidt omkring såsom en angenäm gåfva: Cetti.
2. Albula hålles för god och välsmakande: Catesby.
Exocætus volitans, Flygfisken, berömes mycket af Sjöfarande. Luillier säger sig icke ätit någon läckrare fisk. Uti Voy. aux Cot. de Guin., säges den vara af utsökt smak. p. 152. Grose kallar den ganska smakelig. Des Marchais kallar den ganska delicat. Catesby, god. Browne, mör och läcker. Biervilla, ganska smakelig och förträffelig, äfvenså Brelin, Pyrard, Dieshorn, Pernety. Zuchelli säger, at Flygfisken til smak liknar Makrill. Sloane, Legvat och Langhans jämföra den med färsk Sill.
