säger, den vara af en utvald godhet. Nobleville instämmer däruti, men klagar ock öfver benen. Rajus berömer den högeligen, då den är färsk och stekt. Ryssarne vid Wolga våga ej äta den af vidskepelse: Lepechin.
4. Encrasicolus, Sardin, Enjovis, är färsk ogement god och läcker, samt, insaltad på behörigt sätt, allmänt berömd til Saucer och bihang vid annan mat: Crantz. Bloch håller den Brabantska Enjovis för den bästa. Papon skrifver, at den ypperste Enjovis fås på Provence kusten. I Provence tillagas den så, at först lägges en god del salt på botnen i kaggen, sedan varftals färsk Fenkol och fisk, hufvuden frånrensas; öfverst lemnas hål, för at påslå lake: Quiqueran. Vid Bayonne fås en större Enjovis, som dock är sämre. Biscaya Sardiner äro mycket kostelige: Bowles. Pilchard, en liten Sill-art, är sannolikt samma Encrasicolus. Den kommer från Italien inlagd med salt, Capris och Oliver: Zuckert. Den är fastare i köttet än Sillen: Brookes, Rajus. Pennant säger, at den är af admirable smak både färsk och rimsaltad. Celerins i Frankrike, Sardiner i Rom, Sardeller i Venedig, och Pilchards i England, äro, enligt Rajus, en och samma fisk.
Cyprinus. 1. Barbus har, i ström-vatten, hvitt, lättsmäldt och sundt kött: Zuckert, Bloch; räknas ibland de smakeligare fiskar: Rieger. Men bör vara något til åren. Aktades högt i gamla Rom: Buchoz.
2. Carpio, Karp. Köttet är sött och välsmakande, bäst i Martio. Hufvudet är, för tungans och de fete ögonens skul, läckraste delen: Richter. Om Karpen skrifver Bloch, at den, som fås i strömar, är bäst; at den fås til ansenlig storlek; i Preussen hafva Karpar blifvit fångade om 36 à 40 ℔. vigt. En mil från Francfurt an der Oder ficks 1711, en Karp, 2 3/4 alnar lång, och af 70 ℔. vigt. I Bodensee fås Karpar til 90 ℔. vigt: Scheuchzer. På förnäma bord späckas den med Sardeller och stekes på spett. De store Karpar kunna marineras såsom Lax, och blifva äfven så läckre. Zuckert förklarar Karpens kött för sött, födande, lättsmäldt, hälsosamt, då den är måtteligt stor, men de mycket store Karpar äro fetare och mera hårdsmäldte, särdeles i träsk. Årsgammal Karp är bäst. Råmen,
