Hoppa till innehållet

Sida:Tal om Läckerheter-2.djvu/322

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
314
¤ ) ° ( ¤

lefren, hufvudet och gomen räknas för de läckraste delar. Samma smak, hvad Karpgomen angår, herrskar i China, så at snikne säljare ofta i löndom afsöndra denna del, at säljas särskildt: Bontius L. V. c. 21. Mjölken anses af Nobleville för sund och läcker, så väl som gomen, eller tungan, hvilken ock uphöjes af von Rohr. I England hålles Karpen för Drottningen bland fiskar. Dict. of Husb. etc. Men Rajus fann dock denna fisk osmaklig. Sådant kan bero af vatnet. Uti rent och strömande vatten blifver han ansenligt bättre: Schonefeld. Äfven som den Karp, hvilken utur dammar utslipper i frihet mycket vinner til smaken: Hohberg. Orsaken är ganska naturlig. I Rhoneströmen fås förträfflig Karp: Quiqueran. I Donau hålles han för alla fiskars Konung, och hannen anses smakeligare än honan: Cranz. Uti Seine och Saone utropas Karpen för mycket fet och god; äfven i Loire. Man gifver ock hannen företrädet: Nobleville. I Jaik fås Karp om 40 ℔., som rökte likna fläsksidor: Rytsckow. Vid Wolga-flodens utlopp fås Karpar af 5 fots längd. Voy. au Nord. Vid Terki växer han til 2 Arschiner, men blir ej så smakelig som den Tyska. Russ. Saml. VII. 115. Molesworth gifver Danska Karpen företräde för all annan, den han ätit. Kramer och Hohberg omtala en läckrare Varietet, kallad Spegelkarp.

3. Gobio har et hvitt, ganska smakligt och lättsmäldt kött: Brickell, Bloch. Dessutom stadigt: Rajus.

4. Tinca, Sutare, har hvitt, löst, mört, smakligt, saftigt, födande, lättsmäldt kött: Lemery; men får då ej gå i gyttja eller träsk: Marsigli. Åtminstone måste slemmet väl afsköljas: Hohberg. Nobleville och Zuckert lastade ej smaken, men anse fisken mindre sund för vissa personer; hålles i nog värde i England, fast Gesner ansåg den för osund: Pennant. I Ausonii tid räknades han bland Vulgi solatia. Ätes dock allmänt på Franska borden: Buchoz. Men bör vara stor, för at komma på de förnämares taffel: Cyprianus. Des skinn ansågs i Gesneri tid för en stor läckerhet. Fruntimren i Bologna värderade skinnet högre än fisken: Aldrovandus.

5. Carassius, Rudan, des kött är hvitt, tendert och mycket värderadt: Bloch. Äfven hälsosamt, särdeles

af