af de små gula: Zuckert. De stora Saltsjö-Rudor lemna i Utgifvarens tanka icke Dam-Rudorna företrädet. Uti Wermdö träsk fås Rudor om 5 à 6 marker stycket. Om Rudan skal anses för läckerhet, måste Kocken däri hafva så stor del som naturen.
7. Auratus, Guldfisk. Baster fann den bäst med ägg-sauce, och då läckrare än Karp. Den kokte Guldfisken var ej så fast i köttet som Abborren, men annars mör och god. Stekt öfverträffade den Abborren i smakelighet. T. II, l. 2. p. 85. Bernoulli skrifver, at intet läckrare kan uptänckas.
10. Phoxinus, har mört, hvitt, ganska välsmakande och sundt kött, och hålles för läckraste fisken i Wesern: Bloch. Schonefeld berömer honom dock mindre.
12. Leuciscus, des kött är löst och välsmakande: Dalæus. Ganska angenämt både färskt och saltadt: Richter. Löst, sött, födande: Brickell. Liknar Enjovis då den saltas.
18. Orfus, des kött är hvitt, mört, torrt men smakligt: Marsigli.
19. Erythrophthalmus, Mört, säges af Brookes vara sämst i lektiden, borde snarare heta: efter lektiden.
22. Aspius, Asp har hvitt, välsmakande, men svårsmält kött: Bloch. Både färsk och med ättika inlagd äger den sitt värde: Den Sv. Fiskaren. s. 37.
24. Alburnus, Löja, en liten smaklig fisk, som ätes med ben och hufvud, men bör lagas strax han tages ur vatnet. Den, som fångas i Julio, hålles för mycket läcker, då den stekes i panna med mjöl och smör: Pennant.
25: Wimba, har hvitt och ganska välsmakande kött, särdeles då det stekes: Bloch.
27. Brama, Braxen, har et hvitt välsmakande kött, som nästan allmänt älskas: Bloch. I Danzig betalas den dyrare än Karp: Richter. Des godhet är mycket föränderlig, och gemenligen måttelig. Denne fisk kan gå til 2 alnars längd och 1 dito bredd: Rajus. I Donau fås Braxen til 9 ℔. vigt: Crantz. I denna
