Blåsklackor (*),[1] Grislor (**),[2] Måsar (†),[3] flera
- ↑ (*) Fulica Linn. Af dessa hållas flera arter för smakeliga. (a) Atra. Des kött värderas endast i Italien skrifver Coetlogon; men icke i England: Albin. Rajus intygar, at ingen fogel allmännare såldes i Rom och hela Italien, än denna och Staren. Uti Voy. Hist. de Suisse berättas, at man i Venedig, vid Carnevalen, gör slutna sällskaper af masquerade personer, af bägge könen, för at äta en art Fuliche, som sannolikt är denna, och hvilken til myckenhet fås på alla värdshus. Där anföres äfven, at desse foglar altid fås smakeligare på värdshusen, där store hopar tillagas på en gång, men at de blifva mycket sämre, när man blott tilreder några få. Cetti anmärker, at denne fogel säljes til stor mängd uti Cagliari (b) Fulcia Chloropus räknas af Coetlogon för en läckerhet, då den är fet. Albin håller den jämngod med Anas Crecca eller Årtan. Halle upgifver des kött för fett och angenämt at äta. Willughby sätter dem i bredd med Anas Querquedula. (c) Fulcia fusca har enligt Willughby, mört och lätt kokt kött.
- ↑ (**)
- ↑ (†)
halfrutet. (e) Alca Alle är väl liten, men instämmer för öfrigt med sina samslägtingar. De vid Kamtschatka sig uppehållande Alkarter, såsom Cirrhata (hvilken äfven finnes vid Grönland); Psittacula och Tetracula, m. fl. hafva, enligt Pallas, et hårdt och osmakeligt kött, men Kamtschadalaren vårdar dock fånga eller fälla dem, samt bereder dem så, at de äfven smaka för Européer. Steller och Krascheninnikow kunna därom rådfrågas. Herr Cook fann dessa arter, til stora skaror, hölja detta haf; men gemenligen så skygga, at man ej kom dem på skotthåll. Detta synes bevisa, at desse foglar äfven jagas af Americanerne på denna trakt, ty en updrifven skygghet hos djur är gemenligen en fölgd af menniskors förföljelser. Alkor finnas förmodligen icke söder om Linien. En enda art Alca Pica går til Medelhafvet.
