börjar lukta. Voy. au Nord. Älgar finnas uti N. America til myckenhet, och förekomma hos Resande under namn af Orignal och Muse-djur, Americanske Älgens kött berömes mycket af Lahontan, såsom läckert; såsom läckrare än hjort, samt för ingen del medförande olägenhet, af De la Poterie; såsom ganska godt i Acadien, af Diereville; såsom Canadaboernes allmänna mat, af Schlözer; såsom lättsmäldt och födande, af Brookes; såsom korrt och läckert, af D’Avity; såsom nya Englands största raritet, förträffeligaste mat och bästa kött-rätt, af Neal; såsom angenämt af Carver. Mulen och tungan äro de läckraste delar på Älgen: Leopold, Diereville, Pennant, Carver. Älg-tungor föras ofta til England från Ryssland: Pennant. I allmänhet är nödigt at, för fina gomar, något förmildra den vilda smaken med ättika, särdeles vissa årstider.
Hjort-slägtet, utbredt i gamla och nya verlden, gifver en sund näring, men under olika tillagning, olika läcker. (a) Cervus Elaphus, eller rätte Hjortar, ätas af alla kände folkslag, så när som af Indianerne på Panama näset. Utgifvaren är dock oviss, om icke Wafer, som gifvit detta intyg, menar Pennants Virginian Deer. Perser och Americaner sätta ej något värde på hjort-kött: Otter. Esquimauernes förnämsta mat består deraf: Forster. I N. England finner man synnerligt behag i hjort-kött: Neal. Äfven Indianerne i Paraguay: Muratori. I Mingrelien är hjorten bästa villebråd: Chardin. Äfven i Senegal: Churchill. Chineserne värdera mycket detta kött, särdeles rökadt: Du Halde. Då Coetlogon, Bruyerin, Pennant, Buffon, Rieger, Sauri, Houttuyn, förklara hjort-kött för torrt, osundt, hård-smält, starkt, sträft, fränt, o. s. v. bör sådant förstås om gamla hjortar, eller ock om hannarnas kött, som fällas under brunst-tiden. Däremot medgifva de alle, at de unge kalfvars och hinders kött är sundt, smakeligt, förträffeligt. Lawson vill ock försäkra, at de hjortar, som hålla sig på högder, få bättre smak än de som bebo låga platsar, och
