100
graven, och är därför förbunden, att utan invändning lyda de furstars och anförares befallning, som leda det välsignade företaget. Liksom hela den övriga kristenheten, måste jag beklaga, att er opasslighet skall, ehuru som jag hoppas, blott för en kort tid, utestänga ers höghet från de rådplägningar, vari ni innehar en så mäktig röst; men som soldat måste jag lyda dem, vilka äga laglig rätt att befalla, eljest skulle jag blott ge ett dåligt exempel i det kristna lägret.»
»Du har rätt», sade konung Richard, »och klandret drabbar ej dig, utan dem, med vilka jag hoppas få uppgöra full räkning, när det behagar himmeln att uppresa mig från denna plågans och overksamhetens förbannade bädd. Vad var ändamålet med din beskickning?»
»Med ers höghets tillåtelse», svarade sir Kenneth, »tycker jag den frågan bäst kunde göras dem, som sänt mig, och vilka kunna förklara skälen till min beskickning, varemot jag blott kan förtälja dess yttre form och syfte.»
»Slå inga slingerbultar för mig, herr skotte, så framt ditt liv är dig kärt», sade den lätt uppretade monarken.
»Mitt liv, mylord», svarade riddaren tryggt, »kastade jag bakom mig som en sak, varpå jag ej mer borde fästa något avseende, i samma stund jag förband mig till detta företag, i vilket jag mera avsåg mitt odödliga väl, än min dödliga kropp.»
»Min själ», sade konung Richard, »är du inte en rask buss! Hör på, herr riddare, jag tycker om skottarne, de äro manhaftiga, ehuru trumpna och halsstarriga och, som jag tror, redliga män på det hela, fastän statsorsaker någon gång tvungit dem att nyttja förställning. Jag förtjänar även någon välvilja av dem; ty jag har frivilligt gjort, vad de genom vapen lika litet skulle kunnat avtvinga mig, som någon av mina företrädare — jag har återgivit fästningarna Roxburgh och Berwick, vilka voro lämnade som underpant åt England, jag har återställt de gamla gränserna, och slutligen har jag avstått från det hyllningsanspråk, som jag ansåg vara er orättvist påtvunget. Jag har sökt göra mig redliga, oberoende vänner, där forna engelska konungar blott eftersträvat att underkuva obenägna, upproriska vasaller.»
»Allt detta har ni gjort, herr konung», sade sir Kenneth, bugande, »genom er traktat med vår konung i Canterbury, och därför har även jag och många bättre skotska män, vilka eljest skulle härjat edra gränser i England, stritt emot de
