Sida:Talismanen 1916.djvu/105

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
103

som om jag vore i biktstolen. I ett underjordiskt kapell, dit eremiten förde mig, såg jag en fruntimmerskör betyga sin vördnad för en relik av högsta helighet; men som jag ej såg deras ansikten, ej heller hörde deras röster, utom i de hymner, som de avsjöngo, så kan jag ej säga, om drottningen av England befann sig ibland dem.»

»Och igenkände ni ej någon av dessa damer?»

Sir Kenneth teg.

»Jag frågar er», sade Richard och reste sig på armbågen, »som riddare och ädling, och ert svar skall lära mig, huru ni värderar dessa titlar — igenkände ni någon dam bland den andäktiga skaran? Ja eller nej!»

»Mylord», sade Kenneth, ej utan mycken tvekan, »jag torde kunnat gissa…»

»Och jag torde också kunna gissa», sade konungen och rynkade pannan strängt; »men nog härmed. Så Leopard ni är, herr riddare, så akta er att fresta Lejonets ram. Hör på — att bli kär i månen vore blott en dårskap; men att hoppa från tinnarna av ett högt torn, i den vanvettiga förhoppningen att komma inom dess krets, vore en självspillings galenskap.»

I detta ögonblick hördes någon rörelse i yttre rummet, varvid konungen hastigt återtog sin vanliga ton, sägande: »nog — gå — skynda till de Vaux och skicka hit honom med den arabiske doktorn. Mitt liv för sultanens redlighet! Ville han blott avsvärja sin falska tro, skulle jag med mitt svärd hjälpa honom att driva detta franska och österrikiska avskum ur hans stater och anse Palestina lika väl regerat av honom, som då dess konungar smordes enligt himmelens eget beslut.»

Riddaren av Leoparden avlägsnade sig, och strax därefter anmälde kammarpagen, att en deputation från stora rådet begärde att få uppvakta hans majestät av England.

»De erkänna således, att jag ännu lever», var hans svar. »Vilka äro de värda ambassadörerna?»

»Stormästaren för tempelorden och markisen av Montserrat.»

»Vår broder av Frankrike tycker ej om sjuksängar», sade Richard; »men hade Philip varit sjuk, hade jag redan för länge sedan stått vid hans säng. — Jocelyn, städa min bädd, den är omtumlad som ett stormigt hav — giv mig den där stålspegeln — för en kam genom mitt skägg och hår. De se