146
att verkställa sin klokare föresats att genast gå sin väg, tvärtom ivrigt sökte efter någon rämna eller öppning på väven, medelst vilken han skulle kunna bliva såväl ögon- som öronvittne till vad som komme att föregå.
»Helt säkert», sade han för sig själv, »kan drottningen, som blott för ro skull behagat blottställa min heder och kanske mitt liv, ej beklaga sig över, om jag begagnar mig av det tillfälle, som lyckan tyckes beskära mig, för att erhålla kännedom om hennes ytterligare avsikter.»
Det tyckes emellertid, som om Edith avvaktade en befallning av drottningen, vilken å sin sida tycktes obenägen att tala, av fruktan att ej kunna tillbakahålla sitt och sina damers skratt; ty sir Kenneth kunde blott urskilja ett fnissande ljud, liksom av kvävd munterhet.
»Ers majestät», sade Edith slutligen, »tyckes vara vid glättigt lynne, ehuru jag tycker, att den sena timmen snarare borde föranleda ett sömnigt. Jag höll just på att lägga mig, då jag fick ers majestäts befallning att infinna mig.»
»Jag skall ej länge hindra er från er vila, kusin», sade drottningen, »ehuru jag fruktar ni kommer att sova mindre gott, när jag säger er, att ni tappat ert vad.»
»Ers majestät uppehåller sig verkligen allt för länge vid ett skämt, som blivit nästan utslitet», svarade Edith. »Jag har ej slagit något vad, ehuru ers majestät behagat antaga eller påstå, att jag gjort det.»
»Nå, min själ, har inte den onde, oaktat vår pilgrimsfärd, fått makt med er, min ädla kusin, och förleder er att ljuga. Kan ni neka till, att ni höll er rubinring mot mitt guldarmband, att den där riddaren av Leoparden, eller vad ni kallar honom för, ej skulle kunna lockas från sin post?»
»Ers majestät är för hög att bliva motsagd av mig», svarade Edith; »men dessa damer kunna, om de vilja intyga, att det var ers majestät som föreslog ett sådant vad och tog ringen av mitt finger, just under jag förklarade, att jag ej ansåg det förenligt med jungfrulig blygsamhet att hålla vad om en sådan sak.»
»Ja, men förlåt mig, lady Edith», sade en annan röst, ni måste likväl medgiva, att ni yttrade er högst tillitsfullt om denne samme riddares av Leoparden tapperhet.»
»Och om jag gjorde det, snärta», sade Edith förargad, »är det något skäl för dig, att sticka in ditt ord, för att smickra hennes majestäts lynne? Jag talade blott om honom, så som
