alla människor tala, vilka sett honom på slagfältet, och hade ej större intresse av att försvara än du att förklena honom. Vad kunna väl fruntimmer tala om i ett läger, annat än om krigare och vapenbragder?»
»Den ädla lady Edith», sade en tredje röst, »kan aldrig förlåta Kalista och mig, att vi omtalte för hennes majestät, huru hon tappade två rosenknoppar i kapellet.»
»Om ers majestät», sade Edith, med en ton, som sir Kenneth tyckte vara vördnadsfullt förebrående, »ej har andra befallningar att giva mig, än att åhöra hennes hovdamers stickord, anhåller jag om tillåtelse att få avlägsna mig.»
»Tyst, Florise», sade drottningen, »och låt ej vår flathet förleda dig att glömma skillnaden mellan dig och vår fränka av England. — Men ni, min bästa kusin», fortfor hon och återtog sin skämtsamma ton, »huru kan ni, som är så godhjärtad, missunna oss stackare några minuters löje, sedan vi ägnat så många dagar åt gråt och tandagnisslan?»
»Må ni glädja er, så mycket ni behagar, nådig fru», sade Edith; »men likväl skulle jag hellre aldrig vilja le under min återstående levnad, än…»
Hon tystnade, tydligen av vördnad; men sir Kenneth kunde höra, att hon var mycket upprörd.
»Förlåt mig», sade Berengaria, som var en tanklös, men godsint prinsessa av huset Navarra; »men vad ont ha vi på det hela gjort? En ung riddare har blivit hitnarrad — har stulit sig — eller blivit stulen från sm post, vilken ingen skall ofreda under hans frånvaro för en vacker dams skull; ty man måste göra er kämpe den rättvisan, min söta, att Nectabani vishet ej kunde hitlocka honom i någon annans namn än ert.»
»Barmhärtige Gud! Det kan ej vara ers majestäts allvar?» sade Edith med en förskräckt röst, som var helt olika den sinnesrörelse, hon förut röjt — »ni kan ej tala så, utan att bryta mot den aktning, ni är skyldig er egen och min, er mans fränkas, heder! — Säg blott att ni skämtade, nådig fru, och förlåt, att jag ett ögonblick kunnat tro det möjligt att ni talat allvarsamt!»
»Lady Edith», sade drottningen med en missnöjd ton, »sörjer ringen, som vi vunnit av henne. — Vi skola återställa underpanten åt er, vackra kusin, men ni får blott ej missunna oss i vår ordning en liten triumf över den vishet,
