dem, Andra hava för sin egen enskilda räkning gjort hemliga anbud att draga sma trupper från de frangistanska konungarnes läger och även låna sina vapen till försvar för profetens fana. Men Saladin vill ej begagna sig av ett så egennyttigt och förrädiskt avfall. Konungarnes konung vill endast underhandla med Lejonkungen. Saladin vill ej avsluta fred med någon annan än med Melek Ric, och med honom skall han underhandla som en furste eller strida som en hjälte. Åt Richard skall han frivilligt avstå sådana fördelar, som hela Europas svärd aldrig skulle kunnat avtvinga honom genom fruktan eller vapenstyrka. Han skall tillåta fri pilgrimsfärd till Jerusalem och alla de ställen, där nazarenerna vilja öva sin andakt; ja, han vill så till vida dela sitt rike med sin broder Richard, att han vill medgiva kristna garnisoners förläggande i Palestinas sex fastaste städer och i själva Jerusalem och tillåta dem att stå under Richards officerares omedelbara befäl, samt lämna Richard titel av Jerusalems skyddskonung. Än mer, huru besynnerligt och otroligt ni än torde anse det, så vet, herr riddare — ty er heder kan jag anförtro även denna nästan otroliga hemlighet — vet, att Saladin vill sätta ett insegel på denna lyckliga förening mellan de tappraste och ädlaste i Frangistan och Asien, därigenom att han till sin kungliga gemål upphöjer en kristen jungfru, som genom blodsbandet är besläktad med konung Richard och känd under namn av Edith Plantagenet[1].»
»Ha! — Säger du det?» utropade Kenneth, som med likgiltighet och känslolöshet hört den föregående delen av El Hakims tal, men nu häftigt upprördes av det sista yttrandet, liksom en oförmodat retad nervs dallring väcker känslan av smärta även hos den förlamade. Han mildrade likväl sin ton, i det han med mycken möda återhöll sin förtrytelse, vilken han dolde under utseendet av ett föraktligt tvivel, samt fortsatte samtalet för att erhålla så mycken upplysning som möjligt om, vad han ansåg som en komplott emot dens heder och sällhet, vilken han ej älskade mindre, för det hans kärlek till henne efter allt utseende på en gång förstört
- ↑ Detta förslag synes kanske så orimligt och osannolikt, att det torde vara nödigt förklara, att ett dylikt verkligen gjordes. Historieskrivarne uppgiva likväl änkedrottningen av Neapel, Richards syster, såsom den föreslagna bruden, och Saladins bror såsom brudgummen. De tyckas hava varit okunniga om Edith Plantagenets tillvaro. — Se Mill's History of the Crusades. Vol. II, sid. 61.
