14
rades härigenom, att andra före honom utstått samma svårigheter, att de vilat på samma ställe och utan tvivel i säkerhet letat sig fram till ett fruktbarare land. Den lilla, knappt märkbara vattenådran, som rann ur marmorkaret, tjänade vidare till att nära de få träd, som omgåvo källan, och när den nedsjönk i marken och försvann, ådagalades dess förfriskande närvaro av en vacker gräsvalls sammetsgrönska.
De båda krigarne gjorde halt på detta behagliga ställe och började var på sitt sätt att befria sina hästar från sadel, betsel och remtyg, samt låta djuren dricka ur marmorkaret, innan de själva vederkvickte sig ur källan under valvet. De läto sedan hästarne gå lösa, övertygade, att deras egen fördel och hustama vanor skulle kvarhålla dem vid det rena vattnet och friska gräset.
Den kristne och saracenen nedsatte sig därefter tillsammans i det gröna gräset och framtogo var och en sin lilla reskost, som de medförde till sin förfriskning. Men innan de, var och en på sitt håll, började sin tarvliga måltid, betraktade de likväl varandra med den nyfikenhet, som den skarpa och oavgjorda strid, vari de så nyss varit inbegripna, var beräknad att ingiva. Vardera önskade att göra sig ett begrepp om en så fruktansvärd motståndares styrka och karaktär, och vardera nödgades tillstå, att han, om han dukat under i striden, fallit för en ädel hand.
Kämparne bildade till gestalt och anletsdrag en skarp motsats till varandra, och skulle kunnat anses som ej olämpliga representanter av sina olika folkslag. Franken tycktes vara en stark man, gjuten efter den gamla götiska formen, med brunt hår, som, då hjälmen avtogs, syntes krusa sig på hans huvud i tjocka täta lockar. Hans ansikte hade under det heta luftstrecket fått en mycket mörkare färg, än de delar av halsen, som vora mindre ofta blottade, eller som överensstämde med hans stora, öppna, blå ögon och färgen på hans hår och på de mustascher som tjockt beskuggade överläppen, medan hakan, efter det normandiska bruket, omsorgsfullt var befriad från allt skägg. Hans näsa var grekisk och väl bildad, hans mun något för stor i förhållande till de övriga dragen, men försedd med jämna, starka och mycket vita tänder; huvudet var litet och behagligt uppburet. Hans ålder kunde ej vara över trettio år; men om man tog klimatets och mödornas inverkan i beräkning var han kanske tre eller fyra år yngre. Hans gestalt var reslig
