166
belägenhet syntes den hetsige monarken vara ex skymf, tillräcklig att driva honom till den ursinnigaste vrede.
»Tig», sade han, »fräcke usling! Vid himmeln skall jag ej låta utslita din tunga med glödande tänger, för det du vågar nämna en ädel kristen jungfrus namn. Vet, vansläktade förrädare, att jag redan förut märkt, huru högt du vågat lyfta dina ögon, och jag fördrog det, ehuru det var en oförskämdhet, även då du narrat oss — ty du är en sammansättning av idel bedrägeri — att tillerkänna dig ett visst anseende och en viss ryktbarhet. Men att du med läppar, sölade av din egen vanära — att du nu vågar nämna vår ädla fränka såsom en, i vars öde du har någon del eller intresse, det är höjden av fräckhet. Vad angår det dig, om hon äktar saracen eller kristen? — Vad angår det dig, om i ett läger, där furstar äro kujoner om dagen och rövare om natten, där tappra riddare bli eländiga överlöpare och förrädare — vad angår det dig, säger jag, eller någon annan, om det skulle behaga mig att genom släktskapsband förena mig med rättskaffensheten och tapperheten i Saladins person?»
»Föga anstår det i sanning mig, för vilken hela världen snart blir detsamma som intet», svarade sir Kenneth dristigt; »men om jag också låge på sträckbänken, skulle jag säga dig, att vad jag nu yttrat i hög måtto angår ditt samvete och ditt rykte. Jag säger dig, herr konung, att om du blott i tanken hyser det uppsåtet att gifta din fränka, lady Edith…»
»Nämn henne ej — och tänk ej ett ögonblick på henne», sade konungen, i det han åter grep om stridsyxan, så att musklerna höjde sig på hans seniga arm, liksom murgrönans stjälk slingrar sig omkring ekens stam.
»Ej nämna — ej tänka på henne!» svarade sir Kenneth, vars av självförödmjukelse dövade livsandar under detta slags tvist började återtaga sin spänstighet, »vid det heliga korset, till vilket jag sätter mitt hopp, skall hennes namn ej bli det sista ordet i min mun, hennes bild den sista tanken i min själ. Pröva din omskrutna styrka på denna nakna hjässa, och se, om du kan hindra min föresats.»
»Han gör mig galen!» sade Richard, som mot sin vilja blev vacklande i sin föresats genom brottslingens oförfärade beslutsamhet.
Innan Thomas av Gilsland hann svara, hördes ett buller utanföre, och drottningens ankomst anmäldes från yttre delen av tältet.
