Sida:Talismanen 1916.djvu/20

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

18

familj, och att din lag, om du följer den, binder dig i äktenskapet vid en enda maka, och det antingen hon är frisk eller sjuk, fruktsam eller ofruktsam, antingen hon bringar tröst och glädje, eller split och osämja till ditt bord och i din säng? Detta, nazaren, kan jag verkligen kalla slaveri, då profeten däremot givit de rättrogna på jorden vår fader Abrahams och Salomos, den visastes bland människor, patriarkaliska företrädesrättigheter, så att vi här i livet kunna ombyta skönheter efter behag, och på andra sidan graven komma i åtnjutande av paradisets svartögda houris.»

»Nå, vid Hans namn, som jag högst vördar i himmeln», sade den kristne, »och vid hennes namn, som jag högst dyrkar på jorden, är du ej en vilseförd och förblindad otrogen! — Den där diamantringen, som du bär på fingret, anser du helt säkert av oskattbart värde?»

»Bassora och Bagdad kunna ej framvisa dess make», svarade saracenen, »men vad har det att göra med vårt närvarande ämne?»

»Mycket», svarade franken, »som du själv skall nödgas medge. Tag min stridsyxa och slå stenen i tjugu skärvor — blir då varje stycke lika mycket värt som hela ädelstenen, sller skola de alla tillsammans uppgå till tiondedelen av dess värde?»

»Det är en barnslig fråga», svarade saracenen; »bitarna av en sådan sten skulle ej uppgå till en hundradel av hela diamantens värde.»

»Saracen», svarade den kristne krigaren, »den kärlek, som en sann riddare hyser för en enda trogen skönhet, är ädelstenen hel och hållen; den ömhet, du slösar på dina förslavade hustrur och till hälften gifta slavinnor, är jämförelsevis lika värdelös som de gnistrande skärvorna.»

»Nå, vid den heliga Kaaba», sade emiren, »är du ej en dåre, som smeker sin järnkedja, liksom den vore av guld! Undersök närmare. Denna min ring skulle förlora hälften av sin skönhet, om ej den mellersta stenen vore omgiven och infattad av dessa mindre briljanter, som försköna och upphöja den. Den stora stenen är mannen, stark och hel, vars värde beror av honom själv allena, och denna krets av mindre juveler äro kvinnorna, som låna hans glans, vilken han utdelar till dem, såsom det bäst behagar och anstår honom. Borttag den mellersta stenen ur ringen, och den bibehåller ännu samma värde som förut, då däremot de mindre stenarna