Sida:Talismanen 1916.djvu/221

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
219

»Utan tvivel en nubisk kristen», sade Richard, »som dessa hedniska hundar berövat talförmågan?»

Dumben skakade ånyo långsamt nekande på huvudet, i det han med framfingret pekade mot himmeln och därefter lade det på sina läppar.

»Jag förstår dig», sade Richard, »Gud, och ej människors grymhet, har slagit dig med stumhet. Kan du putsa en rustning och ett bälte, samt, om så skulle påfordras, fastspänna dem?»

Dumben nickade, och i det han gick fram till pansaret, som, jämte den ridderlige monarkens sköld och hjälm, hängde på tältstången, hanterade han det med en skicklighet och färdighet, som till fyllest visade, att han fullkomligt förstod en vapendragares göromål.

»Du är händig och blir säkert en användbar väpnare, — du skall tjänstgöra i mitt rum och uppassa min person», sade konungen, »för att visa, huru högt jag värderar den kungliga sultanens gåva. Om du ej har någon tunga, kan du ej springa med skvaller, ej heller reta mig till hetta genom något opassande svar.»

Nubiern nedböjde sig ånyo, till dess pannan nådde golvet, och stod därpå upprätt på några stegs avstånd, liksom han avvaktat sin nya herres befallningar.

»Gott, du skall strax börja din tjänst», sade Richard, »ty jag ser en rostfläck på min sköld, och när jag skakar den för Saladins ansikte, bör den vara blank och obefläckad som sultanens egen heder.»

En hornstöt hördes nu utanföre, och strax därpå inträdde sir Henry Neville med en brevpacke. — »Från England, min konung», sade han, då han överlämnade den.

»Från England — vårt kära England!» upprepade Richard i en sorgset hänryckt ton. — »Ack, de ana föga, huru hårt deras konung varit ansatt av sjukdom och bekymmer — ljumma, vänner och djärva fiender.» Sedan han därpå öppnat brevet, sade han häftigt: »ha! Detta kommer ej från något fredligt land — även de ha sina fejder. — Neville, gå! — Jag måste ensam och i ro genomläsa dessa underrättelser.»

Neville avlägsnade sig följaktligen, och Richard var snart fördjupad i de bedrövliga underrättelser, man från England tillsänt honom rörande de inbördes tvister, som söndersleto hans fädernerike: oenigheten mellan hans bröder, John och Geoffrey; dessas gemensamma träta med överdomaren Long-