Hoppa till innehållet

Sida:Talismanen 1916.djvu/222

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

220

champ, biskop av Ely; det förtryck, adeln utövade emot allmogen, och dennas uppresning emot sina herrar, som över allt åstadkommit tvedräkt och vid några tillfällen blodiga uppträden. Berättelser om händelser, förödmjukande för hans stolthet och förnärmande för hans myndighet, beledsagades av de allvarligaste råd från hans klokaste och tillgivnaste rådsherrar, att han genast skulle återvända till England, emedan endast hans återkomst kunde rädda riket undan rysligheterna av ett inbördes krig, vilket Frankrike och Skottland sannolikt skulle söka begagna till sina egna fördelars befrämjande. Uppfylld av den smärtsammaste oro, läste och omläste Richard de olycksbådande breven, i det han jämförde de underrättelser, några av dem innehöllo, med samma händelser, olika berättade i andra, och snart upphörde han helt och hållet att giva akt på, vad som föregick omkring honom, ehuru han, för att njuta svalkan, satt vid själva tältöppningen, vars förhängen voro dragna åt sidan, så att han både kunde se och ses av vakterna och andra, som stodo utanföre.

Längre in i bakgrunden av tältet och upptagen av det göromål, hans herre uppdragit åt honom, satt den nubiska slaven med ryggen till hälften vänd mot konungen. Han hade slutat att putsa och polerat pansaret och harnesket och var nu ivrigt sysselsatt med en pavesse eller ovanligt stor sköld, beklädd med stålplåtar, vilken Richard ofta begagnade vid rekognosceringar, eller då han i egen person stormade befästade platser, såsom ett kraftigare skydd mot kast- och skjutvapen, än den lilla trekantiga sköld, han begagnade, då han var till häst. På denna sköld funnos varken Englands kungliga lejon, eller någon annan sinnebild, som kunde väcka fiendens uppmärksamhet vid stormningen. Nubierns förnämsta omsorg var därför att göra dess yta så blank och strålande som kristall, vari han tycktes lyckas särdeles väl. Bakom honom, och knappast synlig utifrån, låg den stora hunden, som kunnat kallas hans broder i slaveriet, och vilken, liksom han begripit, att han nu tillhörde en konung och borde uppföra sig vördnadsfullt, krupit tätt intill dumbens sida, med huvudet och öronen vilande på marken, samt fötterna och svansen indragna. under och omkring kroppen.

Under det monarken och hans nye tjänare voro sålunda sysselsatta, smög sig en ny aktör fram på skådeplatsen och sällade sig till den grupp engelska soldater, vilka, omkring