slöja, som döljer dina tankar — eller låt den vara nedfälld, om du behagar, ty mina ögon se igenom dess täckelse.»
»Jag har älskat henne», svarade sir Kenneth, efter ett ögonblicks tystnad, »såsom människan älskar Guds nåd, och har strävat efter hennes ynnest, såsom efter Guds barmhärtighet.»
»Och nu älskar du henne ej längre?» sade saracenen.
»Ack», svarade sir Kenneth, »jag är ej längre värdig att älska henne. — Jag ber dig, sluta detta samtal — dina ord äro dolkstyng för mig!»
»Ursäkta mig blott ett ögonblick», fortfor Ilderim. »Då du, en fattig, obemärkt soldat, så djärft vågade lyfta dina ögon upp till henne, säg mig, hade du något hopp om framgång?»
»Kärleken kan ej leva utan hopp», svarade riddaren; »men mitt hopp var lika närsläktat med hopplöshet som sjömannens, vilken simmar för att rädda livet och, under det han arbetar sig igenom den ena böljan efter den andra, skovtals får se en skymt av den avlägsna fyrbåk, som underrättar honom om, att landet är i sikte, ehuru hans sjunkande mod och trötta lemmar övertyga honom om, att han aldrig skall upphinna det.»
»Och nu», sade Ilderim, »har detta hopp sjunkit — är det avlägsna ljuset utsläckt för evigt?»
»För evigt!» svarade sir Kenneth, liksom hans röst varit ett eko från djupet av en förfallen grift.
»Jag tycker», sade saracenen, »att om allt, du saknar, blott är en sådan avlägsen meteorglimt av sällhet som den, varav du fordom var i åtnjutande, kan din fyrbåk snart återtändas och ditt hopp uppfiskas ur havet, vari det sjunkit, så att du, tappre riddare, kan återtaga din angenäma sysselsättning att underhålla kärleken vid så klen diet som månsken; ty om du i morgon återställdes i ditt förra anseende, skulle hon, som du älskar, ej dess mindre vara en furstedotter och Saladins utkorade brud.»
»Give Gud, att så vore», sade skotten, »och om jag ej då…»
Han tvärtystnade, liksom han skämts att uttala en hotelse, vilken omständigheterna ej tilläto honom att verkställa.
Saracenen smålog och avslutade hans avbrutna mening.
»Skulle du utmana sultanen till envigeskamp?»
»Och om jag gjorde det», sade sir Kenneth högdraget,
