Sida:Talismanen 1916.djvu/307

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
305

friskt mod och tala ej på sådant sätt, Inom en timme står du segrande på banan, eller biktar dig i din hjälm, som en tapper riddare.»

»Ack, stormästare», svarade Konrad, »allting bådar olycka för denna kamp. Den besynnerliga upptäckten genom en hunds instinkt, denne skotske riddares återuppståndelse och hans uppträdande inom skrankorna liksom ett spöke — allt bådar ofärd.»

»Bah», sade tempelherrn, »jag har sett dig käckt fälla lansen emot honom vid riddarspel, och det med lika framgång för er båda; — föreställ dig, att du är på en tornering, och vem överträffar väl dig på tornerbanan? Hör hit, väpnare och pager, er herre vill rusta sig till striden!»

Betjäningen inträdde följaktligen och började påkläda markisen rustningen.

»Hurudant väder ha vi i dag?» sade Konrad.

»Solen har gått upp, omgiven av dimma», svarade en vapendragare.

»Ser du, stormästare», sade Konrad, »ingenting ler emot oss.»

»Det blir så mycket svalare att slåss, min son», svarade tempelherrn. »Tack Gud, som mildrat Palestinas sol enkom till din förmån.»

Sålunda skämtade stormästaren; men hans skämt hade förlorat allt inflytande på markisen, och oaktat sitt bemödande att synas glad, smittades stormästaren av hans dysterhet.

»Denne pultron», tänkte han, »kommer att duka under blott och bart till följd av sin feghet och klenmodighet, som han kallar ett ömtåligt samvete. Jag, som ej frågar efter syner och förebud, som är fast i mina föresatser som hälleberget, jag skulle gärna stritt i hans ställe. Give Gud, att skotten måtte döda honom på fläcken! Det vore, näst hans seger, det bästa, som kunde ske. Men, hände vad som helst, skall han ej ha någon annan biktfader än mig — våra synder äro för mycket gemensamma, och han kunde kanske bekänna min andel tillika med sin egen.»

Under det dessa tankar flögo genom hans själ, fortfor han att biträda vid markisens väpnande, men utan att yttra ett ord.

Den utsatta timmen inföll slutligen, trumpeterna smattrade, riddarne redo fram inom skrankorna, beridna och rustade såsom män, vilka skulle strida för ett konungarikes

20 — Tallsmanen.