Sida:Talismanen 1916.djvu/314

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

312

sade han, att om denne tappre riddare dödades på min befallning, skulle jag framdeles önska denna gärning ogjord, om det också skulle kosta mig en lem. En lem! — Jag skulle önskat den ogjord, om det också kostat mig mitt liv — ty världen skulle alltid sagt, att Richard missbrukat den skotske tronarvingens förtroende, då denne i förlitande på hans ädelmod överlämnat sig i hans våld.»

»Men kunna vi ej av ers majestät få veta, genom vilken besynnerlig och lycklig tillfällighet denna gåta slutligen blivit löst?» frågade drottning Berengaria.

»Jag fick brev från England», sade konungen, innehållande bland andra obehagliga nyheter även den, att konungen av Skottland låtit häkta trenne engelska ädlingar, som varit stadda på pilgrimsfärd till sankt Ninian och såsom orsak föreburit, att hans arvinge, som man trott strida i de tyska riddarnes leder mot hedningarne i Preussen, i själva verket befann sig i vårt läger och i mitt våld, varför Wilhelm ämnade kvarhålla dessa ädlingar såsom gisslan för hans säkerhet. Detta gav mig första vinken om riddarens av Leoparden verkliga stånd, och mina misstankar bekräftades av de Vaux, som vid sin återkomst från Askalon återförde grevens av Huntingdon enda tjänare, en tjockhuvad slav, som gått trettio mil för att anförtro de Vaux en hemlighet, som han kunnat yppa för mig.»

»Gamle Strauchan bör ursäktas», sade lord Gilsland; »ty han visste av egen erfarenhet, att mitt hjärta är något vekare, än om jag skreve mig Plantagenet.»

»Ditt hjärta vekt, du gamla järnklump, du, Cumberlands-flinta!» utropade Richard. »Det är just vi av huset Plantagenet, som kunna skryta med ömma, känslofulla hjärtan, Edith», sade han och vände sig till sin kusin med en blick, som kom blodet att strömma uppåt hennes kinder. »Giv mig din hand, sköna kusin, och även du, prins av Skottland.»

»Sakta, sakta, ers majestät», sade Edith, som drog sig undan och sökte dölja sin förvirring under ett försök att skämta över sin kunglige frändes lättrogenhet. »Kommer ni ej ihåg, att min hand skulle vara signalen till saraceners och arabers — till Saladins och hela hans turbanbeklädda härs omvändelse till kristna läran?»

»Ja, men profetians vind har kastat om och blåser nu från ett annat väderstreck», svarade Richard.