liga fiende, vars fiendskap skulle upphöra genom ett giftermål med hans fränka? Och likväl visar det sig nu, att en förening mellan denne tappra greve och prinsessan skall stifta vänskap mellan Richard och konungen av Skottland, som är honom en vida farligare fiende än jag, liksom en vildkatt i ett rum är fruktansvärdare, än lejonet i en avlägsen öken. Men», fortfor han halvhögt, »stjärnornas ställning tillkännagav även, att prinsessans man skulle vara en kristen. — En kristen!» upprepade han efter något uppehåll. — »Detta gav den vansinnige svärmaren hopp om, att jag skulle överge min tro; men på mig, vår Profets trogne efterföljare — på mig borde det ha öppnat ögonen. Ligg där, hemlighetsfulla pergament», fortfor han och stack det under en dyna; »sällsamma äro dina spådomar och även farliga, emedan de, till och med då de i och för sig själva äro sanna, likväl göra dem till lögnare, som försöka att tolka deras mening. — Vad nu? Vad betyder detta intrång?»
Detta sades till dvärgen Nectabanus, som, förfärligt uppskakad, kom inspringande i tältet, med sina oformliga ansiktsdrag av fasa förvridna till en ännu utomordentligare fulhet än vanligt — med uppspärrade ögon, vidöppen mun, och de skrumpna, vanskapliga händerna och fingrarna vitt utsträckta.
»Vad står på?» sade sultanen strängt.
»Accipe hoc!» framstönade dvärgen.
»Ha! Vad säger du?» fortfor sultanen.
»Accipe hoc!» sade det av en panisk förskräckelse gripna kräket, som kanske ej själv visste, att han upprepade samma ord som förut.
»Gå!» sade sultanen. »Jag är ej vid lynne att höra ditt tokeri.»
»Ej heller är jag någon tok», sade dvärgen, »mer än «som behövs för att låta min dårskap hjälpa mitt vett att förtjäna mig, arma stackare, mitt dagliga bröd. — Hör mig, hör mig, store sultan!»
»Nå, ja, om du har någon verklig oförrätt att beklaga dig över», sade Saladin, »så åligger det en konung att lyssna till dina ord, antingen du är klok eller galen. — Kom hit med mig», fortfor han och förde honom in i bakgrunden av tältet.
Vad deras samtal än angick, blev det snart avbrutet av en trumpetfanfar, som förkunnade de kristna furstanes ankomst. Saladin välkomnade dem i sitt tält med en kunglig
