318
rade under inflytande av Saladins underbara talisman, så att dvärgen hade fritt tillfälle att efter behag snoka omkring, till dess ljudet av tunga steg skrämde honom att gömma sig och han kröp bakom en gardin, varifrån han kunde höra och se allt vad som sades eller gjordes av stormästaren, vilken, så snart han inkommit, sorgfälligt tillstängde tältöppningen efter sig. Hans offer, som spratt upp ur sömnen, tycktes genast hava anat sin gamla stallbroders avsikt, ty han hade i en förskräckt ton frågat, varför han störde honom.
»Jag kommer för att bikta och avlösa dig», svarade stormästaren.
Den förskrämda dvärgen kunde ej erinra sig mycket av deras vidare samtal, utom att Konrad bett stormästaren ej krossa ett bräckt rör, och att tempelherrn stött en turkisk dolk i hans hjärta, med orden Accipe hoc! — vilka sedermera ännu länge spökade i det dolda vittnets uppskrämda inbillning.
»Jag förvissade mig om sanningen av denna berättelse», sade Saladin, »genom att låta besiktiga liket, och den olyckliga varelse, som Allah gjort till brottels upptäckare, befallde jag att i er närvaro upprepa mördarens ord, och ni själva sågo den verkan, de åästadkommo på hans samvete.»
Sultanen teg, och konungen av England bröt tystnaden.
»Om detta är sant, varpå jag ej tvivlar, ha vi varit vittnen till en stor handling av rättvisa, ehuru det såg annorlunda. ut. Men varför i detta sällskap? Varför med din egen hand?»
»Jag hade ämnat annorlunda», sade Saladin; »men hade jag ej påskyndat hans dom, hade han alldeles undsluppit den; ty om jag tillåtit honom dricka ur min bägare, vilket han höll på att göra, huru skulle jag sedan, utan att brännmärkas såsom den där kränkt gästfrihetens lag, kunnat låta honom undergå det dödsstraff, han så väl förtjänat? Om han mördat min fader och efteråt ätit mitt bröd och druckit ur min bägare, skulle ej ett hår på hans huvud blivit rört av mig. Men nog om honom — må hans lik och hans minne försvinna ifrån oss.»
Kroppen bars bort, och alla märken efter den mordiska katastrofen utplånades eller doldes så fort och skickligt, att det tydligt syntes, att händelsen ej var så alldeles ovanlig, att den förlamade Saladins hovfolk.
Men de kristna furstarne kände sig i hög grad nedtrykta
