320
jag föll för Melek Rics svärd, kunde jag aldrig ingå i paradiset genom en ärofullare död. Men Allah har redan givit Jerusalem åt de rättrogna, och det vore att fresta profetens Gud, om jag i förtröstan på min personliga styrka och skicklighet vedervågade det, varav jag redan är i trygg besittning genom mina stridskrafters överlägsenhet.»
»Om ej för Jerusalem», sade Richard, med tonen hos en person, som utber sig en ynnest av sin bästa vän, »så låt oss likväl av kärlek till äran åtminstone trenne gånger ränna spärr med slipade lansar.»
»Även detta», sade Saladin, till hälften leende åt Lejonhjerias vänskapliga stridslust, »kan jag ej med gott samvete göra. Husbonden sätter herden över hjorden, ej för herdens egen skull, utan för fårens. Hade jag en son, som kunde föra spiran, om jag fölle, skulle jag kanske hava rättighet, såsom jag har vilja, att våga denna djärva strid; men er egen Skrift säger, att när herden är slagen, skingras fåren.»
»All lycka har kommit på din lott», sade Richard, suckande, till greven av Huntingdon. »Jag skulle givit det bästa. året i min levnad för den där halvtimmen vid Diamanten i öknen!»
Richards ridderliga överdrift livade sällskapets nedslagna sinnen, och när man slultigen steg upp för att gå sin väg, steg Saladin fram och fattade Lejonhjertas hand.
»Ädle konung av England», sade han, »vi åtskiljas nu för att aldrig mer återse varandra. Att ert förbund nu är så upplöst, att det aldrig mer kan sammanknytas, och att ni med ert eget lands stridskrafter ej förmår fullfölja företaget, känner ni lika väl som jag. Jag kan ej överlämna er detta Jerusalem, vars ägande ni så ivrigt eftersträvar. Det är för oss, liksom för er, en helig stad. Men vad annat som helst, som Richard kan begära av Saladin, skall lika villigt medgivas, som källan där borta utgjuter sitt vatten. Ja, och detsamma skulle Saladin lika redoboget bevilja, om Richard stode i öknen med blott två bågskyttar i sitt följe!»
⁎
Den följande dagen såg Richard återvända till sitt eget läger, och kort därefter blev den unge greven av Huntingdon förmäld med Edith Plantagenet. Sultanen skickade vid detta tillfälle den ryktbara talismanen såsom bröllopsgåva; men ehuru många underbara kurer verkställdes därmed i Europa,
