Hoppa till innehållet

Sida:Talismanen 1916.djvu/40

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

38

emot honom för att frälsa din kamrat. Vet även, att vad helst av gudlöst eller djävulskt än må finnas hos denne Hamako, är det mera besläktat med dig än med mig, emedan denne Hamako i själva verket är den eremit, som du kommit hit för att besöka.»

»Denne?» sade sir Kenneth och såg på den kämpalika, men utmärglade gestalten som stod framför honom — »denne? Du skämtar, saracen — det kan ej vara den vördnadsvärde Theodorik!»

»Fråga honom själv, om du ej tror mig», svarade Shirkohf; och innan orden kommit över hans läppar, vittnade eremiten om sig själv.

»Jag är Theodorik av Engaddi», sade han — »jag är vandringsmannen i öknen — jag är korsets vän och ett plågoris för alla otrogna, kättare och djävulens tillbedjare. Bort, bort med er! — Ner med Mahomet, Termagant och hela deras anhang!» — Och i detsamma framtog han under sin raggiga rock en sorts slaga, eller ledad och järnbeslagen klubba, vilken han med utomordentlig färdighet svängde omkring sitt huvud.

»Du ser ditt helgon», sade saracenen och skrattade nu för första gången åt den ohejdade förundran, varmed Kenneth betraktade Theodoriks galna åtbörder och hörde hans förvirrade prat. Sedan eremiten slängt sin slaga i alla möjliga riktningar, utan att synas fråga efter, om den träffade någondera. av hans följeslagares huvud, visade han slutligen sin egen styrka och sitt vapens godhet genom att i bitar sönderslå en stor, bredvid honom liggande sten.

»Detta är ju en galning», sade sir Kenneth.

»Inte sämre helgon för det», svarade muselmannen, enligt den väl kända österländska tron, att dårar stå under omedelbara uppenbarelsers inflytande. »Vet, kristen, att när ett öga är släckt, blir det andra så mycket skarpare — när en hand är avhuggen, blir den andra så mycket starkare; likaså, när vårt förstånd i mänskliga ting är rubbat eller förstört, få vi en så mycket klarare och fullkomligare insikt i de himmelska.»

Här blev saracenen överröstad av eremiten, som i en förvirrad, sjungande ton började skrika »jag är Theodorik av Engaddi — jag är öknens eldbrand — jag är de otrognas gissel. Lejonet och Leoparden skola bliva mina kamrater och