Sir Kenneth steg upp och fattade sitt svärd.
»Det behövs ej», viskade eremiten »vi skola gå dit, där andliga vapen gälla mycket, men köttsliga blott äro såsom det svaga röret och den vissnade kurbitsen.»
Riddaren nedlade åter sitt svärd vid bädden och gjorde sig i ordning att åtfölja sin hemlighetsfulla värd, utan annat vapen än sin dolk; som han i detta farliga land aldrig avlade.
Eremiten gick nu långsamt framåt, åtföljd av riddaren, som ännu var osäker, om ej den mörka gestalten, vilken svävade framför honom för att visa honom vägen, i själva verket var ett foster av en förvirrad dröm. De gledo som skuggor ut i det yttre rummet, utan att väcka den hedniske emiren, som ännu låg försänkt i vila. En liten lampa brann ännu framför korset i yttre rummet, en mässbok låg uppslagen på altaret, och på golvet låg en piska eller ett gissel av fina snören och ståltråd, vars strängar voro fläckade av nyss utgjutet blod, vilket var ett tämligen osvikligt bevis på strängheten av eremitens botövningar. Theodorik knäföll här och tecknade åt riddaren att nedfalla bredvid honom på de vassa småstenar, vilka med flit tycktes blivit ditlagda för att göra ställningen under andakten så obekväm och besvärlig som möjligt, varpå han läste flera av den katolska kyrkans böner, samt med låg men allvarlig röst sjöng trenne av botpsalmerna. Dessa sistnämnda uppblandade han med suckar, tårar och krampaktiga snyftningar, vilka vittnade, huru djupt han kände den gudomliga poesi han uppläste. Den skotske riddaren deltog i denna andakt med sann uppriktighet, i det hans tankar om hans värd under tiden började bliva till den grad förändrade, att han tvekade, om han ej, till följd av hans stränga späkningar och ivriga böner, borde anse honom som ett helgon, och då de uppstego från golvet, stod han framför honom med en lärjunges vördnad för en aktad mästare. Eremiten å sin sida var tyst och tankspridd under några minuter.
»Se efter i den där nischen, min son», sade han och pekade på bortre ändan av cellen; »du finner där en slöja — tag hit den.»
Riddaren lydde och fann den begärda slöjan i en i väggen inhuggen och med en dörr av sammanflätat vide tillstängd fördjupning. Då han kom fram till ljuset med den, märkte han, att den var söndrig och på flere ställen fläckad
