Hoppa till innehållet

Sida:Talismanen 1916.djvu/72

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

70

mera mannamod, än som finns i en getings snarstickenhet och en tättings vrede. Tala ej om honom! — Han anföra riddare till ärofulla bragder? — Ge honom en flaska rhenskt att dricka med sina smutsiga legohjon och lansknektar.»

»Nå, så ha vi stormästaren för tempelorden», fortfor baronen, som var rätt glad att kunna hålla sin herres uppmärksamhet fäst på andra ämnen än hans sjukdom, om det också skedde på bekostnad av furstars och potentaters goda namn och rykte — »ja, stormästaren för tempelorden», fortfor han, »oförfärad, skicklig, tapper i krig och klok i rådslag — som ej har några egna stater, vilka kunna hindra honom i hans bemödanden att återerövra det heliga landet — vad säger ers majestät om stormästaren såsom den kristna härens överbefälhavare?»

»Ha, Beau-Seant[1]?» svarade konungen. »Åh, ingen invändning kan göras emot brodern Giles Amaury. — Han förstår att uppställa en slagordning och att slåss i främsta ledet, när striden begynnes. Men, sir Thomas, vore det väl rätt att taga det heliga landet från hedningen Saladin, som i så hög grad äger alla de dygder, vilka kunna utmärka en okristnad man, och giva det åt Giles Amaury, som är en värre hedning än han, en avgudadyrkare, en djävulens tillbedjare, en svartkonstnär, som övar de rysligaste, onaturligaste brott i styggelsens och mörkrets valv och hemliga gömslen?»

»Stormästaren för Sankt Johannes av Jerusalem orden har ett rykte, som varken är befläckat av kätteri eller trolldom», sade Thomas de Vaux.

»Men är han ej en smutsig girigbuk?» svarade Richard häftigt; »är han ej misstänkt, ja, mer än misstänkt, att till de otrogna hava sålt de fördelar, som de aldrig kunnat vinna genom öppet våld? Tala inte om honom! Hellre lämna armén som en handelsvara åt venetianska skeppare och lombardiska krämare, än anförtro den åt johanniternas stormästare.»

»Nå väl, jag vill då blott våga ännu en gissning», sade baron de Vaux. — »Vad säger ers majestät om den tappre markisen av Montserrat, så klok, så prydlig, så tapper krigare?»

»Klok? Listig vill du väl säga?» svarade Richard. »Pryd-

  1. Beau-Seant var namnet på tempelherre-ordens baner.