Hoppa till innehållet

Sida:Talismanen 1916.djvu/86

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

84

och hingstridare kunde vid något tillfälle komma över Roswal oförhappandes och tillfoga honom någon skada, som jag kanske ej skulle bliva sen att hämnas, och varigenom ledsamheter möjligen torde uppstå. Ni har redan sett så mycket av min hushållning, mylord», tillade han småleende, »att jag ej behöver skämmas över att tillstå, att Roswal är vår förnämsta skaffare, och jag är förvissad om, att vår Lejon-Richard ej liknar lejonet i fabeln, som gick på jakt och behöll hela fångsten för sig själv. Jag kan ej föreställa mig, att han skulle missunna en fattig adelsman, som troget följer honom, hans lilla jaktnöje och ett stycke vilt, i synnerhet då det är svårt nog att komma över någon annan mat.»

»Vid min själ, ni gör konungen ej mer än rättvisa — och likväl», sade baronen, »finnes det något i orden skog och villebråd, som gör våra normandiska furstar yra i huvudet.»

»Vi ha nyligen hört av ministreler och pilgrimer», sade skotten, »att edra fågelfria bönder hemma i grevskaperna York och Nottingham bildat sig till stora band, anförda av en behjärtad bågskytt, kallad Robin Hood, samt hans löjtnant, Lilla John. Jag tycker det vore bättre, att Richard mildrade sin jaktstadga i England, än att han försökte giva den kraft i det heliga landet.»

»Ett farligt tilltag, sir Kenneth», svarade de Vaux och ryckte på axlarna, liksom han velat undvika att yttra sig i ett så farligt eller obehagligt ämne — »en galen värld, sir. — Men jag måste nu säga er farväl och genast återvända till konungens tält. Efter aftonbönen vill jag, med er tillåtelse, åter besöka er och tala med denne otrogna doktor. Under tiden skall jag, om ni ej tar illa upp, skicka er något till förbättrande av er husmanskost.»

»Jag tackar er, sir», sade sir Kenneth; »men det behövs inte. Roswal har redan fyllt mitt visthus för ett par veckor; ty om Palestinas sol också är skadlig för hälsan, är den åtminstone bra för att torka vilt.»

De båda krigarne åtskildes mycket bättre vänner än de råkats; men innan de Vaux tog avsked, gjorde han sig nogare underrättad om alla de omständigheter, som stodo i samband med den österländska läkarens beskickning, samt mottog av den skotska riddaren det kreditiv, han medfört till konung Richard från Saladin.