ÅTTONDE KAPITLET.
För allmänt väl av mera nytta är
en skicklig doktor än en väldig här. —
Popes Iliad.
»Detta är en besynnerlig historia, sir Thomas», sade den sjuke konungen; sedan han hört baronens av Gilsland berättelse; »är du säker på, alt denna skotte är en redlig och trofast man?»
»Jag vet ej, vad jag skall säga, mylord», svarade den misstänksamme gränslorden. »Jag bor litet för nära skottarne för att sätta stor lit till dem, då jag alltid funnit dem falska och hala. Men denne mannen ser ut för att vara en hederlig karl, det måste jag på samvete säga om honom, om han också vore en djävul, så visst som en skotte.»
»Och vad säger du om hans uppförande som riddare, de Vaux?» frågade konungen.
»Ers majestät kan bättre än jag bedöma en riddares uppförande, och jag är säker på, att ni nog bemärkt, huru riddaren av Leoparden uppfört sig, Han har ett gott namn om sig.»
»Och med skäl, Thomas», sade konungen. »Vi ha själva givit akt på honom. Det är också vår avsikt, då vi alltid ställa oss främst i drabbningen, att se, huru våra vasaller och tjänare uppfylla sin skyldighet, och ej, som många förmenat, av begär att åt oss själva förvärva en förgänglig ära. Vi känna fåfängligheten av människors beröm, vilket blott är såsom en dunst, och ikläda oss vår rustning för andra ändamål än för att vinna det.»
De Vaux blev helt förskräckt, då han hörde konungen avgiva en med hans lynne så oförenlig förklaring, och trodde i början, att ingenting mindre än dödens annalkande kunde förmått honom att i så förklenande ordalag tala om krigisk ryktbarhet, som eljest var hans livsluft. Men då han erinrade sig, att han träffat konungens biktfader i yttre tältet, var han slug nog att tillskriva den vördige mannens förmaningar denna självförnedring och lät utan någon invändning konungen fortfara.
»Ja», sade Richard, »jag har verkligen märkt det sätt, varpå denne riddare fullgjort sin skyldighet. Min kommando-
