Hoppa till innehållet

Sida:Talismanen 1916.djvu/94

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

92

»Är du en läkare, otrogne?» sade biskopen, litet sårad av detta kalla emottagande. »Jag skulle vilja tala litet med dig om din konst.»

»Om du känner något av läkarekonsten», svarade El Hakim, »borde du veta, att läkare ej hålla några rådplägningar eller överläggningar i sin patients sjukrum. Hör», tillade han, då vinthundens låga morrande hördes från det inre rummet, »själva hunden kan giva dig en lärdom, Ulema. Hans instinkt lär honom att icke skälla, så att den sjuke hör det. — Kom ut ur tältet», fortfor han, i det han steg upp och gick förut, »om du har något att säga mig.»

Oaktat enkelheten av den saracenska läkarens dräkt och hans underlägsenhet i kroppsstorlek, i jämförelse med den reslige prelaten och den jättelike engelske baronen, hade han dock något vördnadsbjudande i sitt skick och utseende, som avhöll biskopen av Tyrus från att giva något starkare uttryck åt sitt missnöje över denna tämligen obesvärade tillrättavisning, och när han befann sig utanför hyddan, betraktade han Adonebek några minuter under tystnad, innan han kunde bestämma sig för bästa sättet att börja samtalet. Intet hår syntes under arabens höga skinnmössa, vilken tillika dolde en del av pannan, som tycktes vara hög och bred, slät och utan skrynkor, liksom kinderna, där de syntes under skuggan av hans långa skägg. Vi hava förut omnämnt, hur genomträngande skarp denna blick var, som framljungade ur hans svarta ögon.

Den över hans synbara ungdom förvånade prelaten bröt slutligen tystnaden genom att fråga araben, huru, gammal han var.

»En vanlig människas ålder», sade saracenen, »räknas efter dess skrynkor, den vises efter hans studier. Jag vågar ej kalla mig äldre, än hundra skiften av hegira[1]

Baronen av Gilsland, som tolkade detta bokstavligt såsom ett påstående att hans ålder var ett sekel, såg tvivlande på prelaten, som, ehuru han bättre förstod El Hakims mening, besvarade hans blick med en hemlighetsfull skakning på huvudet. Han tog åter på sig en viktig min och frågade igen i en myndig ton, vad bevis Adonebek kunde förete på sina medicinska kunskaper.

»I haven den mäktige Saladins ord», svarade den vise

  1. Han ville härmed säga, att han ägde de kunskaper, som kunnat förvärvas på hundra år.