Hoppa till innehållet

Sida:Talismanen 1916.djvu/97

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
95

skall sova och bli frisk, så sägen mig av barmhärtighet, vad har det blivit av min käre herre?»

»Han är på en långväga förrättning, min vän», svarade prelaten — »på en hedrande beskickning, som kanske kvarhåller honom några dagar.»

»Nej», sade baronen av Gilsland, »varför bedraga den stackars karlen? — Min vän, din herre har återkommit till lägret, och du får snart råka honom.»

Den sjuke sträckte tacksamt sina magra händer mot himmeln, och ej längre motstående elixirets sömngivande verkan, sjönk han i en ljuv slummer.

»Ni är en bättre läkare än jag, sir Thomas», sade prelaten; »en lugnande osanning är lämpligare för ett sjukrum än en obehaglig sanning.»

»Vad menar ers högvördighet?» sade de Vaux häftigt. »Tror ni jag skulle vilja säga en osanning för att frälsa livet på ett dussin sådana som han?»

»Ni sade», svarade biskopen med märkbara tecken till oro, »ni sade att vapendragarens herre var återkommen — jag menar riddaren av Leoparden.»

»Och så är han verkligen», sade de Vaux. »Jag talte med honom för blott några timmar sedan. Denne lärde doktor kom i hans sällskap.»

»Heliga jungfru! Varför berättade ni mig ej hans återkomst?» sade biskopen med synbar bestörtning.

»Sade jag ej, att riddaren av Leoparden återkommit i sällskap med denne läkare? Jag trodde jag hade gjort det», svarade de Vaux likgiltigt; »men vad har hans återkomst att göra med doktorns skicklighet. eller hans majestäts botande?»

»Mycket, sir Thomas — mycket», sade biskopen, i det han knöt händerna, stampade med foten på marken och röjde liksom ofrivilliga tecken till otålighet. »Men vart kan denne riddare nu ha tagit vägen? Gud förbarme sig över oss! Här måtte vara något olyckligt misstag.»

»Den där trälen i yttre rummet», sade de Vaux, ej utan en viss förundran över biskopens sinnesrörelse, »kan troligen säga oss, vart hans herre tagit vägen.»

De ropade gossen, som på ett nästan obegripligt språk slutligen lät dem förstå, att en officer kort före deras ankomst kallat hans herre till konungens tält. Biskopens ängslan syntes nu stiga till en så hög grad, att den till och med