Den här sidan har korrekturlästs
381
Om Jordenes Fruchtbarhet.
- oss för hungers nödh; Förlän oss hwad som nyttigt är: Wår Gud ästu och Fader kiär.
- Låt up/ o Gud/ tin milda hand/ At wäxa må uthi wårt land/ Gräs/ örter/ korn/ god frucht också; At bröd och säd ei tryta må.
- Tu föder ju alt hwad tu skop/ Tu hörer ock korpungars rop: Ty hör och märck/ o Fader kiär/ När wi tin barn nu rope här.
- Tänck ei uppå wår synd så led/ Förlåt oss then/ och war ei wred. Låt spörjas tin barmhertighet/ Tin godhet uti ewighet.
Een Sommarwisa.
374.
- THen blomstertijd nu kommer/ Med lust och fägring stor/ Nu nalkas liufwe sommar/ Tå gräs och örter gror. Then blida sol upwärmer Alt hwad har warit dödt; Tå hon oss skrider närmar/ Blir thet på nyjo födt.
- The fagra blomsterängiar/ Och åkrens ädla sädh/ The grönskand’ örtesängiar/ Och alla gröna trädh/ The skola oss påminna/ Gudz godhets rikedom: At wi Gudz nådh besinna/ Som räcker åhret om.
- Man hörer foglar siunga/ Medh mångahanda liud; Skal icke tå wår tunga/ Lofsäija Herran Gud? Min siäl uphög Gudz ähra/ Medh lof och glädiesång/ Som frögda wil och nähra Oss medh wälgierning mång.
- Tu ädla Jesu Christe/ Wår glädie-sol och skien/ Blif hos oss til wårt sidste; Upwärm wårt kalla sinn: Gif kiärleks eld i hierta: Förnyja siäl och and: Wänd bort all sorg och smärta/ Med tine milda hand.
- Tu Sarons blomster skiöna/ Tu lilia i grön dahl/ Ah wärdes siälen kröna/ Med dygder til stort tahl: Tin nådh lät henne fuchta/ Som dagg utaf Zion; At hon må liufligt luchta/ Som ros i Libanon.
