Den här sidan har korrekturlästs
382
I Hungers Nöd.
- Wälsigna åhrets gröda/ Och watna tu wårt land: Gif oss nödtorftig föda; Wälsigna siö och strand. Tin fotspor drype af fetma. Bespisa med titt ord/ Och med thess liufwe sötma/ Oss uppå thenna jord.
I Hungers Nöd.
375.
- NÄr tig går hungers nöd uppå/ Hur tu tig rätt skal ställa tå Then Helga Skrift tig lärer. Ty lyd och gif gran acht uppå/ Then wisan jag nu qwäder.
- När tig går sorg och nöd uppå/ Tin Herre Gud åkalla tå; Som tig thet löftet gifwer/ At han wist nog tig hielpa wil/ Så länge tu här lefwer.
- Patriarchen Jacob from och båld/ Thet fehltes bröd i hans hushåld/ Then brist Gud wille lisa. Joseph i Egypten en herre war/ Han mån sin fader spisa.
- I dyran tid han tig wäl kan/ Bespisa med then rättte Mann/ Som tig wid macht kan hålla. Han skaffar spis af himlen nid/ Och watn af hårda hälle.
- Israels barn ock lika så/ När the i öknen månde gå/ Gudz nåd the jämwäl sporde: Kläder och skor them intet tröt; Gud war som sådant giorde.
- En enkia uti Sarpath war/ För henne han then omsorg bar/ Och hennes uppehälle/ At miöl i skieppon intet tröt/ Och olika i krukan ei heller.
- Han låter boskap födo få/ Försörger ock korpungar så/ The swälta ei til döda: Ja gräs på marken kläder han/ Utan arbete och möda.
- Han lefwer ei wid blotta bröd/ Som stadder är i hungers nöd/ Men jämwäl af the orde/ Som gå utaf Gudz helga munn: The kunna thet fullborda.
