Den här sidan har korrekturlästs
XCVIII.
Adam skulle them nempna/
Under himmel och jord/ i watn och flodh/
At mannenom til gagna.
Strax ther effter bleff uppenbart/
Barmhertigheet som aff tigh går/
Tå tu sadhe widh tigh allena/
At bliffua alleen/ är mannen til meen/
Then sorgh wele wij förmena.
Aff samma Adam een quinna upran/
Then gjorde Gudh medh sinne hand/
Thet kan och wel betyghas/
The stodho nakne/ och kunde ey sakne/
Ey heller wiste the blyias.
The prisadhe Gudh aff all sijn macht/
Alt för then deel han hadhe them skapt/
Och leff de medh mykin gamman/
Ty theras borg/ war uthan sorgh/
Och tuu ena leff de samman.
Ormen kleff sigh up i green/
Hans falska list hon war ey seen/
Evam til sigh at kalla/
Aff wijsdoms trädh/ togh han äplet/
Blijff
N iiii
