Den här sidan har korrekturlästs
Mijn tunga sitter widh gomen fast/
Jagh ligger i dödzens hello/
Mijn nödh är stoor/
Thet weest tu Gudh i högden boor.
Jagh är aff hundar umbelagd/
Thet är the ondas skare.
Hender och fötter genom slaghen/
The monde migh intet spara.
På korset war jagh så uthstreckt/
Man måtte mijn been all tälja.
På mijn klädher tå war them teckt/
Lott kasta/ och migh så qwälja.
The gladdes åt/
At jagh war stadd i sorgh och grååt.
Men tu min HERre war migh när/
Mijn starckheet och mitt Feste/
Som altijd omsorgh för migh bäär/
Jagh bedher weet tu mitt besta.
Hjelp snart ifrå thet grymma swerd/
Minne själ/ then klena och swagha/
Och frå the onda hundars färd/
Som migh förfölja och jagha.
Frå Leyonens mun/
Frels migh o minne helsosbrun.
Titt
