Den här sidan har korrekturlästs
I Fall at något seeltes,
Är thet loffgifwit tå,
Aff migh sielff, migh tildeeltes,
The Ord man bruka må.
Och intet främat taga,
Fins iagh ey räckia til,
Thet ingen kan doch klaga,
Som rätt betänckia wil.
Än tusend Ord iagh äger,
Som vppå andre Mål,
Man ännu intet säger,
Ehuru är theras Prål.
Then Orsak iagh än finner,
Til mitt föracht, är then
I hugen intet rinner,
Vppå the Swenske Män.
Än altijdh Krijgh och Örligh,
Och ridderligh Bedrifft,
Hoos them är funnen görligh,
Wanähra til min Skrifft.
När andra bruka Pänna,
Och skrifwa alt som mäst,
The lära Bössar spänna,
Och heller rijda Häst.
Hoos Götharna thet hände,
Som wunne förr Atheen,
Thet rådhslogz at man brände,
Ther Bökren i gemeen.
Ney stegh en vp at swara,
Tå blefwe the som wij,
Orädde för all Fahra,
Widh Krijget swefwas ij.
Så länge Greker öfwa,
Sitt läsande i Book,
I Säkerheet the töfwa,
Til thess the äre i Ook.
Oss wåre Wapen hielpa,
Til Segher här och thär.
Them theras Böker stielpa,
Som the mäst hålla kär.
Så talade tå thenna,
Så meente alle slätt,
At theras Böker bränna,
Thet wore intet rätt
Aff sådant theras Sinne,
Och sådan Lust til Krijgh,
Är litet vthi minne,
Om the förgäta migh.
Doch medan en deel fächtar,
Skal iagh förordna them,
Som prijsar och vrsächtar,
Här effter Götha Män.
En Orsaak vppenbarligh,
Är och til Swagheet min,
The månge Vthtågh fahrligh,
Mitt Folck vhr Länder sin.
Giordt hafwer, kring om Jorden,
Så offta hijt och tijt.
At iagh är minskad worden,
Aff theras wandringz nijt.
Två gångor femton Härar,
Iagh fölgde vthur Land,
Men thet migh än beswärar,
Thet gick them så i Hand:
The kunne fåå tilbaka,
Sitt Land och sädan migh,
Förglömde när the smaka,
Then Lust the sökte sigh.
Är thet loffgifwit tå,
Aff migh sielff, migh tildeeltes,
The Ord man bruka må.
Och intet främat taga,
Fins iagh ey räckia til,
Thet ingen kan doch klaga,
Som rätt betänckia wil.
Än tusend Ord iagh äger,
Som vppå andre Mål,
Man ännu intet säger,
Ehuru är theras Prål.
Then Orsak iagh än finner,
Til mitt föracht, är then
I hugen intet rinner,
Vppå the Swenske Män.
Än altijdh Krijgh och Örligh,
Och ridderligh Bedrifft,
Hoos them är funnen görligh,
Wanähra til min Skrifft.
När andra bruka Pänna,
Och skrifwa alt som mäst,
The lära Bössar spänna,
Och heller rijda Häst.
Hoos Götharna thet hände,
Som wunne förr Atheen,
Thet rådhslogz at man brände,
Ther Bökren i gemeen.
Ney stegh en vp at swara,
Tå blefwe the som wij,
Orädde för all Fahra,
Widh Krijget swefwas ij.
Så länge Greker öfwa,
Sitt läsande i Book,
I Säkerheet the töfwa,
Til thess the äre i Ook.
Oss wåre Wapen hielpa,
Til Segher här och thär.
Them theras Böker stielpa,
Som the mäst hålla kär.
Så talade tå thenna,
Så meente alle slätt,
At theras Böker bränna,
Thet wore intet rätt
Aff sådant theras Sinne,
Och sådan Lust til Krijgh,
Är litet vthi minne,
Om the förgäta migh.
Doch medan en deel fächtar,
Skal iagh förordna them,
Som prijsar och vrsächtar,
Här effter Götha Män.
En Orsaak vppenbarligh,
Är och til Swagheet min,
The månge Vthtågh fahrligh,
Mitt Folck vhr Länder sin.
Giordt hafwer, kring om Jorden,
Så offta hijt och tijt.
At iagh är minskad worden,
Aff theras wandringz nijt.
Två gångor femton Härar,
Iagh fölgde vthur Land,
Men thet migh än beswärar,
Thet gick them så i Hand:
The kunne fåå tilbaka,
Sitt Land och sädan migh,
Förglömde när the smaka,
Then Lust the sökte sigh.
