Hoppa till innehållet

Sida:Thora.djvu/102

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

96

dagsfest, till hvilken han och hans hustru inbjödo alla dem, hvilka befolkade de många rummen i herrgårdens öfversta våning tre trappor upp. Hvad det var, som till sist åstadkom en så plötslig och genomgripande förändring i dessa båda människors hela lif, visste ingen. Men det hviskades om, att efter några års äktenskap var baronen på Granås icke längre så rik, som han förr hade varit, och det hviskades också, att förlusten kommit däraf, att baronen varit för lättrogen i vänskap, och att den, han trott bäst, begagnat sig af hans svaghet och svikit honom .

Sådant sker ofta, och få äro de, hvilka icke genomlefvat dylikt och repat sig. Baronen repade sig emellertid aldrig, och troligt är, att detta kom af att han fäst sitt hjärta alltför varmt vid dem, han kallat sina vänner. När han började märka, att han var ensam, blef världen svart inför hans ögon, och han själf förändrades. Småningom uteblef emellertid från besöken på Granås en efter annan af dem, hvilka förut plägat komma. De, som ännu infunno sig, stannade icke länge och vände ogärna tillbaka. Slutligen gingo baronen och den lilla friherrinnan ensamma på den stora gården, och en vacker dag lät friherrinnan nedtaga gardinerna i de tomma gästrummen tre trappor upp. Baronen själf gick