III.
Detta skedde i början af vintern 1864. Öfver
hela Sverige gingo ryktena tätt, öfverallt väntade
man nyheter från kriget, och hur Danmarks öde
skulle utvecklas, var den fråga, som darrade i
allas hjärtan, upprörda som människorna voro
af krigets närhet och af känslan, att olyckan
nästa gång kunde drabba dem själfva.
Som en tung ovädersstämning glider ryktet om krig och dess fasor öfver ett land. Krig är ju det, hvilket för oss alla står som den yttersta fasan af allt, jämförlig endast med pesten, hvarom sägnerna förtälja skräcksagor. Redan medvetandet om, att någonstädes borta i ett af världens hörn mörda människor kallblodigt hvarandra, medan lemlästade krymplingar vänta på döden som på en befrielse — allt detta är sådant, som de förfinade bland nutidens män och kvinnor knappast kunna fatta med sina tankar. Och
