137
bakom honom hvälfver sig en snöhög, som af formen att döma, synes dölja en koffert, bredvid släden går pustande en högväxt man i storstöflar, vadmalsrock med uppslagen krage och djupt ned dragen yllemössa.
»Hästen står inte ut till nästa skjutshåll,» säger bonden.
Den resande gör en åtbörd som för att skaka af sig snön. Därvid kommer ett ungdomligt ansikte till synes, ett par klara, lifliga ögon under snöiga bryn, en ljus mustasch med rimfrost i mjuka hår. Han småler åt sin egen otur och svarar:
»Vi får väl spänna ifrån då och koja i skogen.»
Skjutsbonden svarar icke direkt på detta. Han skakar blott på sig, så att en hög af snö faller ned och gör en grop i det hvita vid sidan om honom. Om en stund säger han:
»Det brukar inte snöa så här nere hos oss. Uppåt har jag hört talas om, att det kan vara så ofta.»
Med »uppåt» menar han Sverige utanför Skåne. Den resande förstår detta och småler godmodigt till svar.
»Inte så ofta ändå, som man kanske tror härnere,» svarar han.
