Sida:Thora.djvu/173

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

167

om du lefver. Hvarför hade hon bedt Konrad komma igen? Och hvad betydde det för henne, om han lefde eller dog? I dessa tankar gick Thora till sina sysslor, rädd att möta andras blickar, som skulle de kunna genomtränga denna hemlighet, hvilken var dold äfven för henne själf.

Det var ännu tidigt på morgonen, och fram för brasan i barnkammaren satt Thora på en pall, sysselsatt att kläda och tvätta den lille. Hans hade vaknat vid dåligt lynne. Han grät, och Thora hade fullt upp att göra med att trösta honom. Under tiden följde henne tankarna. Det var icke längre nog med att hon fruktade något, som skulle komma att hända. Det föreföll henne plötsligt som om något redan händt, hvilket hade förändrat tillvaron för henne. Hvad det var, fattade Thora icke. Hon blef otålig öfver att gossen icke ville upphöra att gråta, längtade att få höra honom jollra och se honom le emot sig. Ingenting syntes henne längre vara, som det förut var.

Från barnkammaren, där hon satt, kunde Thora se ut öfver gården. Solen glimmade ute på snön, långt bort öfver vägen lyste det klara hvita, förtonande i ett skimmer af blått, som mörknade under träden. Då hörde hon plötsligt