173
varna hoppade om hvarandra, letande korn i en tapp halmstrån, hvilken legat där och strötts omkring, då slädarna kommit och kört bort igen. Som han stod där, ångrade han, att han icke utfrågat hustrun om hennes mening, då hon på hans fråga svarat, att hon trott, det hans vrede gällde henne. Hvarför hade hon svarat så? Hvad kunde hon hafva menat?
Som gift sjönk denna tanke ned i hans själ, och hans gamla misstro vaknade. Hur främmande Thora var honom och han henne, såg han i detta ögonblick kallt och klart. Aldrig skulle det heller bli annorlunda, tyckte han. »Är jag romantisk?» frågade han sig själf. »Drömmer jag om själarnas frändskap?» Bruce erinrade sig, att han en gång i sin ungdom läst en bok om något dylikt. Af hvem den boken var, kom han icke längre ihåg. Den stod någonstädes på en af hyllorna i de gamla bokskåpen, hvilka han ärft af sin far, och som länge stått stängda. Bruce mindes, att när han läste den boken, hade det tyckts honom, som jagade dess människor efter en omöjlig dröm och voro löjliga. Själf hade han lett åt dem och kallat dem dårar. Nu stod han där själf, stod midt i något af den kamp, hvilken han tyckte sig minnas ur en likgiltig bok, hvars titel han glömt. Och nu hade
