13
Hans röst lät skarp.
»Ingenting,» svarade Thora ängsligt.
Som något nytt, hvari hon ännu icke hunnit sätta sig in, föreföll det Thora, att hon nyligen stått brud, att han, som talade henne till, var hennes man, och att hon som ung hustru nu för första gången satt i sitt nya hem.
Då såg hon upp mot mannen och försökte le. Och hon märkte, att den blick, Bruce riktade mot hennes, var hvass och forskande.
»Tror du, att du kan trifvas här med mig?» kom det dämpadt.
Ängsligt brådskande besvarade Thora frågan med ja. Utan att göra sig reda för orsaken, kände hon medlidande både med sig själf och med mannen, som frågade. Hon önskade, att hon haft någon att gå till för att få gråta ut. Men ingen sådan fanns, och det gamla hemmet var långt borta.
