II.
Thora anade icke mycket, af hvad som
väntade henne, när hon gaf sitt ja-ord till
disponenten på Akerups gård, och egentligen
gaf hon honom heller aldrig något ja-ord.
Hennes föräldrar gåfvo det för henne, sådan var
tidens sed, och när de så gjorde, skedde det
utan tvifvel i tanke, att de handlade af hänsyn
till dotterns bästa.
I midtersta Sverige var Thoras fädernehem beläget, Moheda hette den lilla kaptensgården, och utanför dess fönster bredde sig en flik af den undersköna Vättern. Där lefde hennes föräldrar, och af många syskon var Thora den yngsta. Så länge Thora kunde minnas tillbaka, hade föräldrarnas samtal rört sig om, hur det skulle vara möjligt att dra sig fram numera, då allting blifvit så dyrt, och då barnen kräfde så mycket. Från det Thora var en helt liten flicka,
