Hoppa till innehållet

Sida:Thora.djvu/190

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

184

af brist på foder ej längre ville ge mjölk. Männen fordrade att unge baron Konrad skulle hemkallas. Under snåla baron ville ingen längre tjäna. Snåla baron skulle bort från godset. Eljest hotade de att bränna honom utur boet, som man bränner varg och räf ut ur lyan.

Länge stod den larmande skaran kvar på gården. In kunde ingen komma. Ty den tunga ekporten var bom mad och stängd, och blott på kökssidan såg man ängsliga kvinnoansikten stirra ut genom de skumma rutorna. Men männens och kvinnornas röster hördes vida omkring. Och först när flera timmar förgått, tystades ropen af länsman, som ändtligen visade sig. Tre vagnar var det, som kommo, länsman själf i guldgalonerad mössa och med knölpåk i hand, fjärdingsmännen och handtlangare . Mamsell Kristin var det, som kallat länsmannen till platsen. När hon såg, hvad som var å färde, slängde hon rundkappan omkring sig, knöt bahytten på hufvudet och smög sig själf på en omväg ned i stallet. När ingen där ville hjälpa henne, selade och betslade hon svarta Rosa själf, spände henne för karriolen och körde, så fort hästen kunde löpa, till länsmansgården i kyrkbyn.

Länsmannen behöfde icke läsa upprorslagen för de församlade. Utan vidare omständigheter