Sida:Thora.djvu/22

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

16

ännu på gamla dagar, när han satt ensam med hustrun i boet och de värsta sorgerna från sönernas skol- och universitetsår lyckligt och väl voro öfver. Men kärleken hade kommit med i spelet, kärleken till den lilla blonda prästdottern, hvilken gick och väntade på sin löjtnant under en lång förlofningstid, och nu satt som hans maka på gamla Moheda, sedan hon födt honom sex barn, af hvilka de fem lefde, och troget stått honom bi under alla de enformiga, skiftande öden, hvilka syntes dem själfva mera växlande och innehållsrika, än säkert någon betraktare skulle kunnat finna. En liflig och rask kvinna var den lilla runda frun ännu, där hon med ett klokt, välvilligt leende under bindmössan gick sin vanda väg mellan köket, matkällaren, mjölkkammaren och skafferiet. Hennes kloka omtanke och goda ekonomiska förstånd var det, som gjort, att husets små inkomster under alla de gångna åren räckt till, och var han vid sitt ljusa lynne, erkände kapten Fabian Krohk detta gärna.

»Det är en förbannadt god sak,» plägade han då säga, »att gifta sig med en prästgårdsdotter. Ty prästerna förstå att taga vara på sitt. Samma goda vana inpränta de också hos barnen.»

Som man hör, var kaptenen ingen präst-