Sida:Thora.djvu/21

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

15

hade hon ständigt hört detta, och utan att klart förstå, hvad det betydde, hade hon därvid städse känt något af medlidande med föräldrarna, som för barnens skull måste ha bekymmer, slita och arbeta. Det föreföll henne nästan, som borde hon dagligen och stundligen tänka på att någon gång godtgöra föräldrarna för allt, hvad de för hennes egen skull måste umbära, och i hemlighet tackade Thora mera än en gång Gud, att hon icke var en man. Ty att veta sig kosta föräldrarna, hvad äfven den minst kostsamme af bröderna utan samvetskval tog emot, det visste Thora säkert med sig själf, att hon aldrig skulle förmått.

Fadern var en gammal kapten med afsked, som älskade den indelte soldaten öfver allt och föraktade hela den nya tid, som dåtidens liberalism med Lars Johan Hierta i spetsen fört in öfver Sverige. Kärf, fåordig och arbetsam, skötte han nu sitt jordbruk, dref handel med kreatur och säd, och hans största intresse var hästarna, hvilka han lärt förstå sig på under den korta tid, han tjänade vid husarerna. Att han måste taga afsked därifrån, emedan den knappa lönen och de magra inkomsterna af hans lilla jordbruk icke förslog att betala de utgifter, hvilka militärlifvet nödvändigt förde med sig, var hans sorg