18
gång en andaktsstund med sig själf, tillät han ingen att bevittna den, ej ens hans kära och bepröfvade hustru Dorothea, eller Dortha, som hon för korthetens skull nämndes i hvardagslag. Åt henne lämnade kaptenen så att säga känslosidan af religionen, hvartill han äfven räknade barnens uppfostran i en sann tro och en rätt barnalära. Fru Dortha var också en sant troende kvinna, ej utan en mild tillsats af pietism. Hon läste sin Arndt hvarje morgon och afton, och i hennes bibel lågo pressade blommor och blad, hvilka hon gömde som minnen af de dagar, från hvilka glansen föll öfver hennes senare enformiga lif. Dessa stodo i förbindelse med hennes konfirmation och hennes kärlek. Och utom dessa blommor gömde den gamla bibeln tryckta kort med psalmverser och minnesord, äfven de erinrande om de mångfaldiga dagar, hvaraf denna trogna själ bevarade minnet. I bibeln hade hon så att säga inlagt hela sitt lif, både den andliga delen däraf och den jordiska, och när hon hvarje dag slog upp den och läste sitt kapitel däri, betydde detta, icke blott att hon hämtade ordets tröst för den kommande dagens tunga, utan äfven att hon bevarade det inre sammanhanget mellan den lilla prästgårdsflickan, som på sin konfirmationsdag fått den
