246
detta hus för honom. Och att jag efter hans tjugufemte år lämnade honom ensam, för att han skulle komma att mera än eljest längta efter en hustru, har jag mera än en gång ångrat — och det blodigt ändå. Väl vet jag ej mycket om det, som hör till gårdens yttre skötsel. I sådant tog min salig son icke råd af någon, icke ens af sin mor. Men lägger Herren den plikten på mina skuldror, vill jag försöka fylla den också, så länge hälsa och krafter stå bi. Och alltid hade jag tänkt att jag skulle få hjälpa Thora, som jag i sin tid hjälpte Johan, då han och jag lefde ensamma här och ingen främmande kommit emellan oss, och som jag äfven senare gjorde och aldrig uraktlät. Men aldrig kunde jag inbilla mig, att jag skulle sitta här ensam och behöfva skrifva efter en sonhustru, som lupit bort från sina plikter och gjort sitt äktenskap till en visa i hvars mans mun.»
Så började denna skriftväxling mellan Johan Bruces familj och Thoras, och medan den på gick, tynade den lille nyfödde bort och dog. Han begrofs på kyrkogården i den socken, där Thoras föräldrar bodde. Denna händelse ökade ännu mera förbittringen inom familjen Bruce, där Thora själf städse varit en främling, och den uppfattningen gjorde sig där gällande, att
