247
hade modern ej företagit den öfverilade resa, som hon gjorde, skulle det klena barnet mycket väl kunnat repa sig och blifva vid lif. Efter denna händelse insjuknade Thora emellertid på fullt allvar i en långvarig feber, om hvilkens egentliga karaktär läkaren emellertid icke kunde gifva något riktigt besked. Hon repade sig långsamt, och när hon åter kunde deltaga i andras sysslor och intressen, var det redan långt lidet på nyåret.
Då bad Thora att få del af hvad svärmodern och släkten hade skrifvit och föräldrarna meddelade henne också detta. Dock undanhöllo de henne i början själfva brefven och bådo henne nöja sig med de berättelser om deras innehåll, som de själfva gåfvo. Men Thora gaf sig ingen ro, förrän hon fått läsa alla brefven, ett efter ett, ord för ord. När hon så gjort, tog hon brefven själf i förvar och låste sig sedan inne på det lilla gästrummet uppe på vinden, hvilket iordningställts åt henne och hennes förstfödde, Hans.
Där tog hon fram papper och penna och skref själf svar på det sista brefvet.
Så lydde, hvad hon skref:
