256
Thora, som han trodde sig länge hafva glömt. Thora, i hvilken han länge sett den overkliga drömmen, som han hyst, blef för honom åter en lefvande verklighet, som var honom nära. Och Thora var fri.
Hösten gick emellertid, och Konrad Olthov fortfor med sina besök i doktorsgården som förlofvad man. Men ingen önskan yttrade han att påskynda giftermålet, och doktor Hesse å sin sida var alltför mycket världsman för att i detta hänseende uttala några direkta önskningar. Men de, hvilka sågo de båda unga tillsammans, lade märke till att någonting emellan dem måtte ha brustit. Folk började säga om de båda trolofvade, att de sågo omaka ut, och ingen, som förr sett dem tillsammans, kunde förstå, hvarifrån detta nya och främmande drag i bådas väsen hade kommit.
Isynnerhet var det påfallande, att Edith Hesse såg ut att vara mera kär i sin fästman, än han var i henne. Detta var föremål för många utläggningar och samtal i hela trakten, och skarpa voro de omdömen, hvilka fälldes om den unge mannen, som icke bättre förstod att värdera den lycka, han vunnit. Hvar man kunde ju se, att den stackars Edith bleknade och föll af, och när hon trodde sig osedd, kom det gärna
