24
var föga värd, när den en gång skulle delas mellan fem syskon.
Det blef en svår stund för Thora, när hon första gången kom att tänka på detta, och den blef ännu tyngre därigenom, att bland allt hvad hon tänkt, intog kärleken det främsta rummet, och så omöjligt syntes henne intet, som att hon, Thora, skalle kunna gifta sig utan kärlek. Tanken på en sådan möjlighet var det just som oroade henne. Ty å andra sidan insåg Thora mer än väl, att om föräldrarna önskade henne gift och föreslogo henne en man, skulle hon aldrig vare sig kunna eller våga bedröfva dem med att säga nej. Utan bitterhet, endast som på en helt naturlig sak tänkte hon på detta, nästan som på ett öde, hvilket väntade henne. Kärleken såg hon som en dröm och giftermålet som en verklighet, hvilken en gång skulle gifva föräldrarna en lugn ålderdom.
Men allt detta syntes Thora aflägset och overkligt. Hon visste, att det skulle komma. Men hon tänkte sig aldrig, att det skulle komma snart. Alldeles som unga, friska människor mycket väl veta, att de en gång skola dö, utan att detta hindrar dem att lefva med glädje, så visste också Thora, att en gång måste hon gifta sig, men hon tänkte aldrig på, att det skulle
