31
henne, när han bad henne bli sin hustru, befallde henne, när han utan vidare kom och satte sig på den plats vid hennes sida, hvilken han tycktes betrakta som sin, endast därför att han ville det. Aldrig var Thora fri från något af denna känsla gentemot Bruce. Aldrig blef hon det heller. Från första gången hon såg honom, hade hon erfarit något sådant, och när hon först märkte, att den förmögne patronens besök gällde henne, hade intrycket af denna viljekraft förlamat henne och fyllt henne med skrämsel, nästan som om hon vetat sig vunnen med våld. Men på samma gång kände hon sig dragen till denna lugna, manliga kraft, hvilken begärde och tog på samma gång. Det låg trygghet i detta, en trygghet, som hennes väsen behöfde, och helt utan kärlek gaf Thora honom icke sitt ja.
Därför lefde också Thora under den korta tid, som föregick bröllopet, i en sällsam blandning af lycka och ängslan, och när hon tänkte på Bruce, var det blott en sak, hvilken oroade henne. Thora skulle önskat, att han kunnat visa henne mera ömhet. Och så skulle hon önskat, att han icke bodde så långt bort. Hon hade längtat efter en man, som visade henne sin ömhet genom smekningar. Och hon undrade, om Bruce alltid skulle förblifva sådan han nu
